FRA-lagen


21
Okt 08

Mental note: All information läcker!

Idag kunde vi läsa om tulltjänstemannen med för långa fingrar lite överallt; en vanlig person som kände att det var dags för lite extra pengar i sparbössan. Detta är inget man kan skylla på staten, det kommer alltid att finnas giriga människor som kommer att utnyttja systemet till fullo och det är inget man kan ändra på så länge man inte ändrar på hela systemet. En inte helt dålig idé egentligen…

Ifall man känner för att spåna vidare på temat skulle man kunna säga att detta är den exakta anledningen till varför man aldrig kan och aldrig kommer kunna sekretessbelägga information i tron om att den ska fortsätta vara i det stadiet. ”Allt läcker” är en inte helt dum idé som jag tycker politiker ska tänka utifrån på sina möten när de brainstormar ihop nästa avlyssningslag.

Att information läcker vet vi sedan tidigare, det är snarare en regel än ett undantag. Inte all information naturligtvis, men med tanke på att man på förhand inte har en aning om vad som kan tänkas läcka ut gäller det att behandla all information som att den kommer att göra det, och det är precis därför FRA-lagen inte fungerar i en demokrati; den utgår från att all uppsamlad data inte kommer att komma upp till ytan, till oss medborgare. Men så fort vi blandar in ett monetärt system i bilden finns det alltid anledning nog för den mänskliga faktorn att sälja vidare information till de personer man minst av allt vill ska få tag på den. ”För deras eget bästa” är i det här fallet helt enkelt att riva upp lagen.

Eller så kan man som envis istället försöka förhindra att detta ska ske med fler lagar. Förgäves.


15
Okt 08

FRA-lagen: Vad är det de inte förstår?

Förstod att det bara var en tidsfråga innan FRA-lagen skulle komma upp på ett eller annat sätt när jag väl började blogga, speciellt med tanke på att det var den som fick mig att för första gången öppna ögonen på riktigt och se hur många integritetskränkande lagar och motioner det finns samt är på gång där ute. Visst var det en enklare tid när man var naiv och trodde staten visste bäst i alla lägen, men nu när jag är här känns det inte så självklart att man vill återvända till det tidigare slentrianmässiga mentala stadiet.

När jag var uppe i Stockholm den 16:e september för att delta i FRA-demonstrationen var det med en lättnadens suck jag och många andra lyssnade intensivt på hur sex av folkpartiets riksdagsledamöter stod och berättade att de skulle rösta för en upprivning av FRA-lagen senare på året. Det var nog fler än jag som äntligen kände att just detta kapitel var nära ett avslut och man kunde börja fokusera på andra frågor. ”Vilken glassmak blir det idag?” är en bra sådan.

Sedan kom FRA 2.0.

”Kritikernas stora seger” skrev Aftonbladet. Stora delar av gammelmedia höll med, men bloggosfären var inte lika snabba till segerknappen. Mestadels var det den nya domstolen som skulle bestämma vad FRA får och inte får tillgång till för information som skapade frågetecken (vem ska göra filtreringen?), men det fanns ett par tveksamheter utöver detta. Värst av allt var att samma grupp av sex riksdagsledamöter som fick stående ovationer under demonstrationer några veckor tidigare berättade att de skulle rösta för denna högst troliga kosmetiska förbättring. Men det var bara att vänta och se.

Snabbspolning till idag. Riksdag & Departement har lyckats få tag på samma interna dokument som ledamöterna tidigare bugade och bockade inför, och visst är det ingen tvekan om att det är kosmetiska förändringar vi har att göra med. Jag förstår verkligen inte hur regeringen så grovt kan missa grundproblemet, den punkten vi har haft problem med sedan dag ett, om de inte medvetet väljer att ignorera det. Det spelar absolut ingen jävla roll om det är FRA, SÄPO eller Leif Pagrotsky som bestämmer vad de får och inte får analysera, det är fortfarande staten som kommer få tillgång till all internettrafik som passerar Sveriges gränser! Och det är DÄR integriteten krossas till småsten; när en dator analyserar mina mail eller blogginlägg, inte när den mänskliga faktorn kommer in i bilden. Jag hoppas att Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström, Maria Lundqvist-Brömster, Solveig Hellquist och Agneta Berliner tar sitt förnuft tillfånga snart inser hur grundlurade de har blivit.

Och på tal om Camilla Lindberg, hjältinnan som ensam borgerlig röstade nej till FRA-lagen i juni: Folkpartiet verkar inte gilla hennes uppkäftighet.