Från början var detta inlägg menat att bli ytterligare ett i mängden av alla som totalsågade Stockholmsprogrammet, men något hindrade mig. Kanske var det den kvantitet inlägg som redan finns på samma ämne, kanske alla som demoniserar programmet. Kanske båda två. Jag vet inte riktigt, men jag vet att jag börjar bli trött på att man börjar måla satan över vartenda litet ting signerat EU.
Herr Falkvinge skriver:
Den svenska regeringen verkar inte spilla en sekund i att införa ett massivt storebrorssamhälle. Det första som sker under det svenska EU-ordförandeskapet är att införa ett omfattande massövervakningspaket, kallat Stockholmsprogrammet.
Det är direkt felaktigt. Stockholmsprogrammet behandlar inte bara massövervakning, utan är en kommande femårsplan för vad som ska fokuseras på i EU. Ja, det finns mycket tveksamheter i programmet men det finns desto mer bra; bland annat att EU vill ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, fortsätta utveckla samma skydd för våra mänskliga rättigheter och att underlätta utnyttjandet av dessa utanför ens stat och förenkla den fria rörligheten över nationsgränser för att göra lite plock. Ja, mycket i programmet är nyspråk, men allt är inte bara dåligt. Att bara sura och hutta med näven kommer inte förändra något, så kan vi inte fokusera på att komma med konkreta förbättringar istället?
Rick fortsätter sedan i samma bloggpost med:
Som Emma tar upp via Alliansfritt Sverige så känns det nästan obscent att få den svenska huvudstaden synonym med ett paket vars syfte är att dels införa ett Bodströmsamhälle bortom vad som tidigare skådats, och dels undanröja legala medborgarrättsskydd för det.
Att påstå att syftet med Stockholmspaketet är att undanröja legala medborgarrättsskydd är en direkt förolämpning mot våra politiker. Jag vägrar tro att någon av våra folkvalda har det som dold agenda. Det kanske bara jag som är ung och naiv, men jag gillar att tro det bästa om folk och jag tror stenhårt på att våra politiker i grund och botten vill oss gott. Sedan att metoderna för detta har hamnat en aning på fel väg är något som ska kritiseras hårt, men det är en helt annan sak. Fortsätter vi att måla upp mardrömsscenarion över minsta lilla felsteg kommer det bara sluta i minskad respekt för ett system vi idag är en del av.
För lite mer än en månad sedan sa vår partiledare att det nu är färdigskriket. Att vi inte längre ska ropa varg varje gång vi ser det minsta tecken på att något inte går som vi vill. Att vi för en gångs skull verkligen ska jobba för vår ideologi på ett ett konstruktivt sätt. Att sluta sura och komma med egna förslag på hur vi ska värna om fri kommunikation i ett öppet samhälle. Att äntligen växa upp.
Vad hände?