IllinoiseEn blogg av och med Jimmy Callin om vardagsliv och politik

Fildelning måste absolut vara det mest utnötta ämnet i bloggosfären vid det här laget, men vid diskussioner om IPREDs rättsosäkerhet, Piratpartiets plats i EU-parlamentet och huruvida The Pirate Bay-killarna har någon rätt att tjäna pengar på deras tjänst är det bra att ibland gå tillbaka till rötterna: Varför är fildelning bra för samhället och hur kan man konkurrera mot gratis?

Det kan vara lätt att idag att prata om de alternativ som finns till illegal fildelning och fråga sig själv varför folk inte använder det istället, men man glömmer samtidigt lätt bort att fråga varför de alternativen ens existerar idag. Utan fildelningen hade vi fortfarande varit fast i samma spår som under 90-talet  med enbart exemplarförsäljning av musik och filmer i små plastbitar, men nu när fildelning har etsat sig fast hos folket har bolagen varit tvungna att tackla detta. Deras främsta taktik hittills har varit att försöka påverka politiken, med ganska lyckat resultat, men dessutom genom att erbjuda nya affärsmodeller. Jag är hundra på att vi idag inte hade sett skymten av tjänster som Spotify och iTunes Store om det inte var för fildelningen, då upphovsrättsbranschen inte skulle ha någon motivation till att börja bygga på dessa. De skulle redan ha en fungerande och blomstrande affärsmodell utan ett hot i sikte, varför skulle de behöva ändra på modellen?

Det har aldrig handlat om gratis när det gäller fildelning, utan det handlar om tillgänglighet och smidighet; möjligheten till att få tag på nästan vad som helst genom en knapptryckning och sedan ha det i datorn ett par ögonblick senare. Detta utan några kopieringsskydd på filerna eller 5 varningstexter att bläddra förbi som säger att piratkopiering är fel. Försöker jag idag få tag på smal asiatisk film från 60-talet på filmbolagens sätt är det ett projekt som troligen är dömt att misslyckas redan från början, medan jag via TPB har en vettig chans. Självklart är det inte perfekt, risken att få ner en ofullständig film eller virus finns alltid, och det är HÄR som upphovsrättsbranschen har möjlighet att konkurrera med fildelningen, genom att erbjuda idiotsäkra tjänster som vem som helst kan använda med bibliotek stora nog för att till och med göra film- och musiknördar glada. Fildelningstekniken har fortfarande en viss inlärningskurva med BitTorrent, leechers, seeders, privata och publika trackers och så vidare. Kan bolagen skala bort allt detta och till ett rimligt pris (nej, exemplarförsäljning är INTE rimligt) finns det väldigt goda grunder att börja konkurrera med fildelning på. För, som sagt, fildelning handlar inte om gratis. Folk vill betala för det de uppskattar, detta ser vi redan idag i och med Spotify där många väljer att betala inte bara för att slippa reklamen, utan för att det är en helt underbart bra tjänst som erbjuder sjukt mycket musik till ingen kostnad alls. Jag var en av dessa, i alla fall fram till att skivbolagen bestämde sig för att rensa bort halva biblioteket.

Fildelning främjar innovation och kreativitet genom att fungera som ett konkurrensmedel mot de tidigare affärsmodellerna, och tvingar därför upphovsrättsbranschen att tänka om. Men istället för detta väljer bolagen att ta den enkla vägen ut ur problemet och istället försöka lagstifta bort en samhällspositiv teknik för att skivbolagen i sin nuvarande form håller på att dö ut och de är rädda för att förlora ett par kronor på kuppen till förnyelse. Vad som sker nu är att en stor del av intäkterna förflyttas från skivbolagen för att istället gå direkt till artisterna i form av ökade konsertintäkter och donationer. Sverige har fram tills nyligen varit en plats där fildelning fått härja relativt fritt, och visst ser vi resultat tack vare detta. Det är ingen slump att Spotify och Skype är utvecklade här, om ni skulle tro det. Nej, kulturen kommer inte dö ut med fildelning, den kommer istället att blomstra som aldrig förr. Kanske i andra former än vad vi tidigare är vana vid, men det vet vi inte förrän vi är där.